Där under kvistar och löv tätt intill en buske låg det, precis som han lämnat det dagen innan, ett lila fläckigt ägg stort som en utav bollarna som pojkarna i byn brukade leka med.
Han sträckte sig försiktigt efter det och tog upp det, det var tungt. Han strök försiktigt handen över den skrovliga ytan och log. Hoppas det kläcks snart tänkte han och suckade kärleksfullt.
tankarna rumlade runt i huvvudet på honom, vad var det för ägg? Och vem tillhörde det? Var det någon som saknade det?
I fjärran hörde han en röst ropa honom, det hade börjat skymma. Shion frustade otåligt och skrapade med hovarna i marken. ''Jag vet, jag vet'' Suckade han och strök undan en hårslinga ur ansiktet. Försiktigt lade han tillbaka ägget vid busken och gömde det under kvistar och löv innan han gick tillbaka till Shion, snabbt klättrade han upp på det vita stoets rygg och såg bort mot ägget, ljudet från vat tenfallet ekade i den lilla dalen, om han bara kunde stanna här för evigt.
Ennu en gång hörde han sitt namn ropas. ''Han kommer inte vara glad'' Suckade han och kramade om Shion. Shion frustade som om att hon höll med. Åter igen kastade han en blick på ägget innan han gav sig iväg.
Han red snabbt genom skogen bort mot Sir Ryuks borg.
Sir Ryuk var en hårt och kall man utan ett samvete, han hade gott om både makt och pengar vilket var det enda han brydde sig om. Han var en man som man inte ville bråka med, hans isande blick kunde få den modigaste riddaren att lägga benen på ryggen och aldrig mer se sig om. Han var en man som kunde ta ett liv utan att blinka.
Vinden rev i hans kläder när han susade fram genom skogen, när han nådde ängen bakom borgen stannade han och såg sig om mot skogen. Om jag bara kunde stanna tänkte han och suckade sorgset. I hans 17 åriga liv hade han aldrig varit längre bort än till det gömda vattenfallet, och längre skulle han nog aldrig komma heller. Han drömde ofta om att rymma, ge sig ut i världen och upptäcka saker han aldrig tidigare sett. Men han var fast här, i Sir Ryuks grepp, förmodligen för resten av hans liv.
Tårögd och med en klump i magen fortsatte han mot stallet vid borgen. När han närmade sig såg han att Sir Ryuk stod vid stallets portar och väntade på honom, klumpen i magen växte. Han stannade Shion och hoppade av, hans fötter hann knappt nudda marken innan Sir Ryuk gett honom en så kraftig örfil så han föll till marken och slog huvudet i en sten. Han hasade sig upp och torkade bort lite blod ur ett sår i pannan med tröjärmen. ''Du kommer efter att jag ropat första gången din odugliga pojk'' Sade Ryuk barskt och gick in i stallet.
Shion gnäggade gällt och klapprade med framhovarna, han reste sig upp och lugnade henne innan han tog hennes tyglar i handen och följde efter Sir Ryuk in i stallet. Han ställde in Shion i sitt bås och gav henne en famn hö.
''Jag vill att du tar Maji på en tur genom skogen'' Sade Sir Ryuk, han satt intill stallväggen på en höbal och tuggade på ett utav hästarnas äpplen.
''Men Sir, det är nästan mörkt ute, skogen är full utav vargar när mörkret fallit'' Sade han och såg bedjandes på Sir Ryuk. Sir Ryuk såg på honom med en kall hånfull blick ''Det skulle du ha tänkt på innan du var borta i flera timmar, du hade gott och väl hunnit ta Maji på en ridtur innan det blivit mörkt.'' Han sänte blicken och nickade.
Han gick bort till Majis bås, Maji var ett fint brunt sto med vita ben, hon frustade glatt när han sadlade henne.
Han ledde ut Maji ur stallet och hoppade snabbt upp på hennes rygg, han skulle precis ge sig iväg när han såg något röra sig borta vid murens grindar. Ljudet av hovar närmade sig, en häst svart som natten kom imot honom med en väldrig fart, på hästens rygg satt en man iklädd en svart kappa med en stor luva som täckte det mesta utav hans ansikte.
En isande rysning spred sig i hans kropp och hans grepp och tyglarna hårdnade. Hans första instinkt var att ropa efter Sir Ryuk, men han var som förstelnad.
Hästen tvärstannade knappt en decimeter framför honom. ''Vär din herre pojk?'' Sade mannen, hans röst var kall och hård, men endå ljuv och varm.
Han öppnade munnen men inga ord kom ut. Han försökte se vem mannen var men kunde inte se hans ansikte då skuggan av luvan gjorde det ännu mörkare i kvällsmörkret.
''Vad är ditt namn pojk?'' Frågade mannen med en lite mildare ton. Åter igen öppnade han munnen men inga ord kom ut.
''Ryon, han heter Ryon'' Sade Sir Ryuk, han klev ut ur stallets portar och ställde sig brevid Ryon. Mannen på hästen gav ifrån sig ett svagt hummande.
''Vad är ert ärende?'' Frågade Sir Ryuk barskt. Mannen hoppade smidigt ner från hästen och ställde sig framför Sir Ryuk. Han var lång nästan lika lång som Sir Ryuk, bara några centimeter kortare.
Ryon svalde hårt. ''Jag letar efter en sak och undar om ni möjligtvis sett något eller hört om det?'' Sade mannen utan att släppa Sir Ryuk med blicken. Sir Ryuk kastade en snabb blick på Ryon och sade ''OCh vad kan det vara för något om jag får fråga?'' Mannen gav ifrån sig ett svagt skratt. ''Ett ägg, ett stort lila fläckigt ägg'' sade han varmt och såg upp mot Ryon på härstryggen, Ryon blev kall inombords och såg mannen i ögonen, han hade iskalla blåa ögon. Även fast dom såg så kyliaga ut så gav dom ifån sig en behaglig värme
Sir Ryuk skrattade kallt, ''Ett stort lila ägg, ni måtte ha en livlig fantasi'' Mannen hummade och det drog lite i mungipan. ''Det kanske jag har'' Sade han lugnt innan han åter hoppade upp på sin häst utan att släppa Ryon med blicken. ''Nåh ge er iväg nu om ni håller livet kärt'' Fnös Sir Ryuk.
''Givetvis'' Sade mannen till Sir Ryuk med ett leende, ''Men om ni nu skulle höra om mitt ägg så kan ni skicka en brevduva till de västra bärgen, det är viktigt att jag hittar det snarast, det bör kläckas när som helst'' Ryuk kliade sig i sitt gråa skäggstubb och sade med ett flin ''Och till vem skall jag addresera det?''
''Eony'' sade mannen kort, han gav Ryon ett litet leende innan han gav sig iväg. Ryon släppte ut ett andetag som han inte ens märkt att han höll inne. ''Vad gör du kvar här? Iväg med dig!'' Röt Sir Ryuk och gav Ryon en hård smäll i ryggen. Kvickt red han iväg mot skogen.
Vad ska han nu göra? Tänk om mannen hittar ägget och anklagar Ryon för att ha stulit det? Han hade ju hittat det övergivet och tagit hand om det i flera veckor nu. Sir Ryuk skulle inte tveka på att ta hans liv om det skulle komma fram att han hade ägget, om det var något som Sir Ryuk inte gillade så var det när folk undanhöll saker för honom.
''Fortare Maji, fortare!'' Ropade Ryon, dom närmade sig skogen snabbt. Om dagen så var skogen en sån underbar plats att vistas på, men om natten var det kallt och kusligt, och det fullkomligt vimlade om vargar som gärna skulle vilja sätta tänderna i en stor häst och en mager pojke.
Väl inne i skogen såg han inte ett dyft, endast några små strimor månljus lyste upp smått här och var men det kunde han inte bry sig mindre om. Han kunde skogens alla träd, rötter och stenar utan och innan. Maji därimot tyckte inte om att rida i skogen i mörkret, hon frustade och slog villt omkring med huvudet. Ryon gjorde sitt bästa för att lugna henne men det gjorde det nästan värre.Plötsligt började Maji skena, han gjorde sitt bästa för att hålla sig kvar på henens rygg men misslyckades. Han föll till marken med en hög duns och slog i huvudet i en sten, Maji försvann in bland träden.
Med en bultande smärta i bakhuvudet och i hans vänstra axel så reste han sig försiktigt upp, han var mitt i skogen, bara någon kilometer ifrån vattenfallet, ifrån ägget. Han satte sig ner på en sten under en strima månljus. Vad ska han göra nudå? Mitt i den märka kalla skogen utan Maji, en varg skulle kunna komma när som helst. Paniken spred sig i hans kropp men han skakade fort av sig den, panik skulle inte hjälpa honom nu. Han reste sig hastigt och såg sig omkring. Skulle han försöka ta sig ur skogen eller skulle han hitta Maji och ta sig till ägget?